Fick ett gott råd av en kär vän idag (som jag inte heller pratat med på evigheter) att jag skulle ta en promenad och rensa lite tankar. Tyckte det var en jättebra idé så trots värk i varje led som finns och tung i sinnet så tog jag mig i kragen och gick ut på en kvällsprommis! Och jag har verkligen glömt att jag verkligen älskar att vara ute och gå - och allra helst när det är mörkt! Man ser ju så mycket! Det är ju hur kul som helst att få se lite hur andra har det utan att vara för påträngande. Jag går ju bara förbi liksom ;-) Har sett ett och annat hus som står högt på min drömlista... Kom till och med på mig själv att le flera gånger. Och det var ju liksom det som var meningen! Skönt var det att få röra lite på döfläsket! Så Annika, tack för din ljusa idé ;-)