Tänkte bjuda på lite bilder! Det är bilder ni fått se förut och bilder jag aldrig tänkt visa för någon. Bilder som är från min riktiga storhetsperiod 1998... Min resa började på 108 (=fetma!) och har nu stannat vid 74 och normalvikt! Är inte helt klar och kommer förmodligen inte bli det heller men hur kul skulle det vara?! ;-) 

Så varsågoda: Min resa i bilder!

Maj 1998                        Juli 1998                    Juli 2006


Juni 2006              


December 2006            September 2007           Oktober 2007                                      


Oktober 2007


Februari 2008                      Maj 2008                   December 2008                                


Maj 2009


Juni 2009               Juli 2009               Augusti 2009                                  


September 2009  


Mars 2010    

Insåg med hjälp av min rådgivare att det faktiskt handlar om vad man har för förhållande till sig själv och framförallt till mat! Fick tre ledord av henne som jag skulle använda mig av: Orsak - varför vill jag äta just den godisbiten? Förhållningssätt - Vad är bra/dåligt med den godisbiten? Vad innehåller den? Finns det alternativ till den godisbiten som är bättre? Behöver jag just den godisbiten? Följd - Vad blir följden om jag tar den godisbiten? Är just den godisbiten värd resultatet den ger? Tillsammans bildar dessa ord:

Orsak + Förhållningssätt + Följd = OFF!

När du står framför kylskåpet, skålen med chips, godis eller popcorn tänk OFF! Smart va? När du börjar analysera godisbiten du håller i handen så blir du inte lika sugen. Jag lovar!

Men det är tyvärr inte så lätt som det låter. För min hjärna är i det här fallet lika som måsarnas i filmen Hitta Nemo! Den skriker MIN! MIN! MIN! Och säger hjärnan att du kommer dö om du inte äter godiset så vad gör man då? Detta var den svåraste kampen av dom alla - att övertala den skrikande hjärnan att avstå... Men det gick! Och jag kan tala om för alla att DET GÅR! Och har man väl vunnit kampen med "sockerdemonerna" i hjärnan så blir vägen till ett hälsosammare liv mycket, mycket lättare!

I september 2009 så gick jag från överviktig till normalviktig vilket var ett jätteviktigt steg på vägen! Jag mår så otroligt mycket bättre!

Började gå lite smått på gymmet. Vågade inte riktigt gå på några pass eftersom jag fortfarande väntade på kallelse från sjukgymnast... Men jag gjorde så mycket jag kunde och vågade ;)
Till viktväktarna gick jag faktiskt inte igen. Tänkte väl återigen att jag skulle klara mig själv. Hade fortfarande inte kommit ner till den vikt jag hade på senaste mötet... Inte blev det bättre av att jag styrketränade =)

Och jag tyckte jag gjorde allting rätt! Jag åt inget godis, drack ingen läsk, åt bara nyttig mat och tränade mycket, men det hände ingenting med vikten! Blev ganska frustrerad. Var ju medveten om att man kunde hamna på sk platåer men det var en vääldigt hög platå tyckte jag.

Till saken hör att på gymmet fanns ett viktminskningsprogram (Prenet) som jag gick och småsneglade lite på. Jag är inget fan av pulverdrycker vill jag lova! (Provade en gång med Nutrilett och jag spydde som sjutton), så jag ville inte riktigt prova... Velade fram och tillbaka och frågade lite om priser och smaker. Fick köpa ett prov med Jordgubbs-smak och jag totalt älskade det! Det smakade ju som milkshake! Bestämde mig för att göra ett försök och bokade in en tid med en rådgivare. 

Måste säga att det blev vändningen i mitt liv! Veronica som rådgivaren hette nådde verkligen fram till mig och jag insåg plötsligt hur jag skulle göra.

To be continued ;-)

Ja efter min diskbråcksoperation var jag helt okej igen. Konstigt vad dom kan göra! Gick ner otroligt mycket i vikt under den här tiden men tyvärr inte på rätt sätt. Musklerna försvann fortare än kvickt... Gick på ett VV-möte (mitt sista någonsin) och dom blev eld och lågor över min fina viktminskning trots att jag talade om orsaken. För jag visste ju att vikten skulle öka igen nu när jag kunde äta och träna igen. Så jag bestämde mig för att inte gå dit igen på ett tag. Pinsamt att komma dit veckan efter och ha ökat i vikt igen... Var sjukskriven ett litet tag och gick på små korta promenader varje dag. Sakta men säkert började kroppen återhämta sig...

I maj 2009 var det dags för min 35-årsdag! I present önskade jag mig inget annat än ett gymkort på Må Bättre här i Falun. Hade funderat ett tag på att börja med gym samtidigt som det finns ett stort urval pass att gå på...

Min älskade make och resten av min familj lyssnade på min önskan och vips så hade jag ett gym-kort!
Nästan skräckslagen kunde jag konstatera att nu fanns ingen återvändo...

Jaha så blev det 2009 helt plötsligt och i februari var det dags för systrarna att återigen åka tillsammans till Spanien! Hade ett tag nu haft problem med höften och ländryggen. Inte blev det bättre av att på vägen till Uppsala, där jag skulle möta upp mina systrar, så lyckades jag krocka (med mammas bil). Ingen större smäll men höften och ryggen blev under veckan i Spanien bara värre och värre. Nu behöver det ju inte vara så att det påverkade så mycket men lite tror jag nog allt...

Hoppsan så det kan bli ;-)

Spanien var som vanligt helt otroligt underbart. Det behövde vi verkligen! Morgonpromenad i Cabo de Palos är det bästa som finns! Att dessutom ha sällskap av mina två älskade systrar gjorde det ännu bättre!
    

Väl hemma så fortsatte jag med VV och mina morgonpromenader tills en dag då det enkelt inte gick längre...
Var till en kiropraktor som rättade till höften två gånger men till slut kunde jag inte ens gå. Gjorde mina försök att promenera men fick oftast vända om och gå (gråtandes) hem igen...  I tre veckor(!!) blev jag liggandes på en madrass på golvet för att jag inte kunde gå eller röra mig p g a smärta. Första besöket på akuten fick jag diagnosen ryggskott med falsk ischias, andra besöket befarat diskbråck och sista besöket blev direkt efter magnetröntgen där sköterskan inte ville att jag skulle åka hem... Dagen efter blev jag akut opererad för diskbråck. Två stora nerver, bl a ischiasnerven var i kläm så jag hade ingen som helst funktion i vänster ben...

Fortsättning följer...

Japp det blev till slut dags för mig att återvända till Viktväktarna. Det här var i oktober 2008. Denna gång satsade jag på Borlänge. Fick inte ihop tiderna i Falun med tiderna i familjen. Kan säga att på möten med VV är inte barn speciellt välkomna... Nu i Borlänge kunde jag smita från jobbet och gå på möte på lunchen. Perfekt!

Har precis kommit hem från en äkta svensk massage! Lite aj men mycket skönt! Fick det i julklapp av min goa dotter. Det konstiga var att det var i vårt gamla hus på Fridhemsvägen i Norslund där jag växte upp.Var lite nervös för vad jag skulle känna men det var bara kul att se...

Efter Spanienresan började det vandra lite uppåt igen. Vet inte orsaken men förmodligen hade jag jättebra ursäkter som jag lurade mig själv med. Slutade gå på möten med VV men jag fortsatte att promenera och träna. Gick upp varje morgon och satte mig på en motionscykel och trampade på framför TV:n. På jobbet tyckte dom jag var galen men jag fortsatte envist!

Den här bilden är från Julafton 2007. Återigen på mig och mina snygga och underbara systrar!

Har ju börjat berätta om min sk "viktresa" och måste få till fortsättningen också! Hela 2007 handlar om träning, viktväktarna och träning igen... Men sakta men säkert går det i alla fall nedåt. I oktober så åker jag tillsammans med mina systrar, systerdotter och mamma till Spanien! Härligt! Har sett på bilderna att så här i efterhand att jag borde nog varit mer nöjd då än vad jag var...

En riktig jojo-bantare har jag varit. Fast jag har aldrig kallat mig själv för bantare. När man går med i Viktväktarna så är det första man får lära sig att man bantar INTE. Man ska ändra livsstil, lära sig laga nyttig mat osv... VV har spelat en väldigt stor roll för mig på min resa och jag har lärt mig oerhört mycket. Men jag har alltid känt att det är något som saknas och har alltid fastnat någonstans på vägen. Helt plötsligt har jag kommit på mig själv med ursäkter om varför jag inte ska gå på vägning just den här veckan och vips så är kilona tillbaka + några till (såklart...)

Liknelser med filmer är alltid roligt! Under min morgonpromenad idag så slog det mig att jag inte alls promenerade med barnen till skolan - Jag cyklade! Så alltså från att ha varit duktiga Marwin så blev jag helt plötsligt Virriga Doris ;-) Och för er som känner mig så är det nog den mest passande liknelsen i mitt fall...

Från augusti till höstlovet, då halkan och faktiskt även snön det året kom, så cyklade vi till och från skolan. Det blev en morgontur på cykel och en eftermiddagstur till fots eftersom det passade bättre med sonens matochsov-klocka...

Fick frågan häromdagen om vad som fick mig att bestämma mig för att börja en ny livsstil för hundrade gången (minst) i mitt liv. Först kunde jag inte svara. Det känns som evigheter sen men sen kom jag på att det faktiskt var min duktiga storasysteryster Katarina som då själv också gått ner massor av kilon som sa åt mig att direkt på morgonen ta en promenad. En halv kopp kaffe, ett glas vatten och sen ge sig ut på en promenad! Hmm, så enkelt? Jag som i princip hela mitt liv kämpat upp och ner med dessa hemska kilon...

Detta var i augusti 2006, jag var mammaledig med mitt tredje barn och vägde alldeles för mycket!

Men sagt och gjort så började jag gå med min två äldre barn till skolan varje morgon. Vilket faktiskt blev en rejäl promenad... Perfekt med sonen i vagn som somnade fint och sen hem och äta god frukost...

Hemma är där jag trivs bäst det är en sak som är säker! Soffpotatis har jag alltid varit. Men för ungefär 3½ år sedan så bestämde jag mig för att byta livsstil till ett mer hälsosamt liv, vilket jag också gjorde. Soffpotatis är jag fortfarande ibland men dessbättre en 30kg lättare potatis =) Min förhoppning är att kanske kunna vara en inspiration för andra som vill göra en förändring i sitt liv...