Upp och ner

En riktig jojo-bantare har jag varit. Fast jag har aldrig kallat mig själv för bantare. När man går med i Viktväktarna så är det första man får lära sig att man bantar INTE. Man ska ändra livsstil, lära sig laga nyttig mat osv... VV har spelat en väldigt stor roll för mig på min resa och jag har lärt mig oerhört mycket. Men jag har alltid känt att det är något som saknas och har alltid fastnat någonstans på vägen. Helt plötsligt har jag kommit på mig själv med ursäkter om varför jag inte ska gå på vägning just den här veckan och vips så är kilona tillbaka + några till (såklart...)

Jag vet inte vad som kändes annorlunda den här gången. Kanske var det att jag såg min älskade syster lyckas och verkligen rasa i vikt (min förebild) eller så var det helt enkelt så att nu var det dags! Fler barn fanns inte på kartan (har lärt mig att aldrig säga aldrig men nej tack...) och nu ville jag verkligen göra en förändring.
I Januari 2007 (tror jag) började jag på VV i Falun och återigen startade jag ännu en omgång med Points-räkning..
En (hemsk) bild på mig och mina systrar från Julafton 2006... Jag kommer ihåg att jag var jättenöjd(?) med min viktnedgång och fick en chock när jag såg bilden. Det var ett brutalt (nyttigt) uppvaknande när jag insåg att jag var större än jag trodde...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0