Änka...

...är jag ju inte! Och tur är väl det! Det är kanske fult att kalla sig änka när man bara är lämnad för en vecka när det finns riktiga änkor som inte får tillbaka sin man alls. Förlåt till dom! Men det är därför som jag brukar säga Procordia-änka (förr var det ju Ica- eller hockey-änka som gällde) eftersom jag för ett litet tag förlorat min man till jobbet :P



Men det jag egentligen vill komma fram till är att jag tycker inte om att vara ensam! Så är det. Men jag har mycket sällskap av mina barn vill jag lova. Oftast sitter dom på sitt rum på kvällarna men när inte pappa är hemma så sitter vi faktiskt oftast och trängs i soffan tillsammans! Jag somnar som vanligt men dom sitter där och tittar på alla barnförbjudna program under tiden ;-)


Jag är i alla fall uppe med tuppen denna morgon. Anledningen? Jo min älskade bortflugna man hann på en natt glömma bort att det var lördag idag(?). Man kan ju undra vad dom bjöd på till frukost på hotellet ;-) I alla fall så ringde han 06.30(!) och undrade om jag satt på cykeln(?). Mitt svar? Varför skulle jag göra det halv sju en lördag? Hahaha, idiot skulle jag vilja tillägga men jag är glad att han hörde av sig eftersom han "glömde" det igår när han kommit fram...


Nu väntar en mysig dag med nära och kära, till att börja med ska jag servera frukost till mina sjusovande barn!

Idag är en bra dag! Puss och kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0